bildlogga
Mulitiinstrumentalisten och kompositören
Samuel "LoopTok" Anderssons officiella webbsida

Cirkus Cirkör på Confidencen

Publicerad 2012-07-10 11:57 Knitting peace
Aino Ihanainen och Quim Giro i Cirkus Cirkörs "Knitted piece".

"Trassel eller en rak tråd?" Så lyder luftakrobaten Matleena Laines, liksom Cirkörs nya uppsättnings, konsekventa fråga. En undran som förstås kan generaliseras till hela tillvaron. För min egen del är svaret givet, i varje sammanhang är trots allt trassel att föredra. Tåtar som måste undersökas och följas till sina eventuella knutar. Såväl mentalt som fysiskt.

Hos Cirkör, som den här gången har valt bort de stora scenrummen för ett mer lågmält tilltal och en klart berikande eftertänksamhet, visualiseras något av existensens livsnystan.

"Knitted piece" kallas den filosofiska föreställning som nu har fått sin urpremiär i det vackra och mjukt omfamnande scenrummet på Confidencen i Stockholm. Här berikar uppsättning och salong varandra och ensemblens kostymer för tankarna till förrförra sekelskiftets kyska, men ändå kroppsnära, underkläder i vitt.

"Knitted piece" är den första delen av ett större nycirkusbygge där del två får namnet ”Knitting peace” med premiär nästa år.

Fem mångsidiga artister och en genial musiker prövar sig fram och undersöker fysisk och mental stickning i en scenografi som är lika mycket bild som redskap. Nät, linor, ljusbågar och rep i jättespagettihögar. Här står man inte långt efter spindelnätens intrikata kompositioner med vilka de sex artisterna ingår förening. Visst märks somliga soloprestationer lite mer, som Matleena Laines ”kropps­vävning” i fritt fall eller Alexander Weibel Weibels musikantism då han spelar ukulele i huvudstående eller trakterar violinen i balans på lina. Men Cirkör förmedlar nu i första hand ett väl hoptvinnat kollektivs aviga och räta.

Uppsättningens första del är dock ännu för löst tvinnad och trasslar någon gång ihop sig till rena hårdknuten. Men det avgörande är helhetsintrycket där andra delen, efter paus, snörar sig fint samman i tanke, ekvilibrism, poesi och visua­litet. Inte minst i scenen då ensemblen förvandlas till balanserande luftandar genom molnen av jordisk rök.

Och över hela detta sceniskt stickade jättebroderi av dans, nycirkus, akrobatik och teatralitet kastar sig, utan livlina, Samuel Anderssons musik. Meddelst garn, instrument och en till synes ändlös musikalisk kreativitet nystar han samman helheten med inspiration alltifrån folkton till tunga rockriff.

Pia Huss / Dn

Tillbaka


bildsamuel

LoopTok


© Samuel Andersson